Ny bok om svensk spelpolitik

Nyligen släpptes en bok som troligen kommer att bli en av de mest omdebatterade under detta år, förhoppningsvis mer omdebatterad än frågan om huruvida kulturen måste vara vänster, om klasshat är bra eller dåligt eller om Valerie Solanas var psykiskt sjuk eller inte. Det handlar om det svenska spelmonopolet. Boken heter Spela lagom!: hur drömmen om snabba pengar gjorde Sverige spelberoende, och är skriven av två frilansjournalister. Boken handlar till stor del om dubbelmoral.

Frågan är egentligen inte om det svenska spelmonopolet innebär dubbelmoral, för det gör det. Frågan är snarare hur mycket dubbelmoral man kan acceptera, och om en statlig spelpolitik överträder denna gräns. Bara för att det är staten som organiserar spelandet betyder inte det att de negativa hälsoeffekterna uteblir: man kan definitivt bli spelmissbrukare av statliga spel, och många blir det också.

Bakgrunden till spelmonopolet

Så varför har vi då ett statligt spelmonopol i Sverige? I recensionen av boken i Svenska Dagbladet förklaras hur det hela började:

Man höll på att bygga den tjusiga Stockholmsutställningen till 1897, detta monument över det nya, rika Sverige, men pengarna tog slut. Vad skulle man göra? Hur skulle man kunna undvika ett fiasko?
Man inrättade ett lotteri, förstås, för första gången på över 50 år i Sverige. Pengarna flödade in i häpnadsväckande mängder och exakt där, i insikten om den lätta statsintäkten, finns grunden för alla statliga spelföretag i världen. Att ha spelmonopol är som att trycka pengar.

Det som förändrats är att även privata aktörer kan få en del av den kaka som de spelsugna utgör, genom att starta sajter på nätet som Casino Euro och konkurrera med de nationella monopolen.